Ögonblicket av ljus.

Våren kan va knepig. Vemodig stel och öm. Som att hela jorden spricker upp i sin söm. 

det gör ont att föda. Smärtan hör förlossning till. Inget liv är gratis. Vem har råd att sitta still?

Krystar fram ett hopp om liv fast tiden känns för trång. Och när man hällst av allt vill sova är dagen plötsligt nu för lång. 

I ljuset blir allt synligt, det jag i höstas hade gömt..     

som kanske vore bäst om det fick förbli glömt. 

Men vila känns helt otänkbart. 

Och allt som förr var uppenbart 

                                                        blir nu till tvivel.

                                                             Jag drunknar i min bibel

                                                                       jag blitt för flexibel, tummar på varenda regel

                                                                                               ser upp mot revorna i vårt segel.

Armarna är svaga, benen viker. Ögonlocken tunga.

solen bländande ljus. Den friska luften i min lunga

 Det blir en överdos av intryck efter den den långa vinterns skugga. 

Det här kan inte vara nyttigt.

Man blir trött.

Vill bara blunda. 

   

     Men så rädd.

 Rädd för att slumra.

 Tänk så missar jag det. 

                                                Ögonblicket. 

                                                                                Ögonblicket av ljus. 

Tänk så missar jag hela sommaren för att jag inte var beredd...