Manfred

Att begrava och släppa taget.

Kan det vara vinsten i slaget.

Det är svårt att förstå hur ett liv kan ta slut.

När hjärtat slutat slå och själen lyfter ut.

Att lära av andra. Och dela med varandra

att följa, sen leda och genom livet vandra.

Tänk som familj får man ett särskilt band.

vi måste hålla hårt i varandras hand.

Manfred en man av sitt slag.

En som vi alla bär med oss idag.

Jag tycker mig se dig när jag blundar en stund,

lunkande runt i en växtlig lund.

Du är på en ny plats som du aldrig sett förr

men ändå så självklar och med ditt namn på en dörr. 

vakrare än Östersund, skönare än Portugal.

med porlande vattendrag och en sjungande näktergal.

Ditt liv har varit ett levat liv. 

Du föddes in i en värld av missär

ändå fann du en Maria här.

Ni har vuxit djupa rötter och stark bark.

Och för oss andra gett bördig mark.

Tänk vilken vändning ni gjorde ihop.

vi är som frukt från ert träd allihop.

Med dig i graven går så mycket mer.

men när vi minns, skiner vi alla upp och ler. 

Tacksam för att jag fick chansen att knytas in i er släkt.

När jag knyckte till mig ditt barnbarn så fräckt.

Idag har vi lagt dig i jord.

Och du är saknad vid vårt bord.

Men att fira ditt liv det är alltid fest 

Och vi tror nog ditt pris är bäst.

För att begrava och släppa taget

 Det är ju självaste vinsten i slaget!