T A C K S A M H E T & F Ö R V Ä N T A N

Vi drömde,

                    vi fick,

                                    vi födde.

                                                                                        Vi parkerade,                                            

                                                                                                              funderade,                       

                                                                                                                                    försenade. 

Vi lyssnade till våra hjärtan hörde hur dom brast.

                                                                       Vi pausade vår längtan och vår kallelse tog rast.

Tacksam för nåden

    förvirrad av råden

          ödmjuk inför de vi inte förstått.

                det som vi inte kunde gjort nått åt.                

                                    vad gör vi nu av det som blivit? 

                                ett nytt år, ett rent ark, alldeles vitt..

I år ska jag leva efter nya mått

hoppfull om fröet som vi ännu inte sått.

min mage ska få tala, hjärtat har veto och jante får avgå så att anden får plats.

Vi är rädda.     Men bara då kan man vara modig.

Vi är slitna.     Men sover gott om natten.

våra händer är fulla.     men tomma händer var aldrig en dröm vi bar?

Jag vet inte, har inga mål, inga svar.     Bara en riktning och den glöd som finns kvar. 

Vi fortsätter bygga på vår ark.     Och hoppas att en dag få bryta ny mark. 

Men ett har jag lärt och det må va sagt.     Att bevara sitt hjärta är en ständig vakt.     

Att arbeta är inte ett straff värre än     den bitterhet som föder på oförlåtelsen.

T A C K S A M H E T  &  F Ö R V Ä N T A N