Blanketter

I en byråkratisk monarki

    med en akademisk hierarki.

Finns en vård som är fri

om du bara fyller i

Blanketter, 

Bostadsbidrag,     Reseersättning

 En välfärdsfärja utan besättning.

Blanketter.

Om du inte kan

får du gå utan.

Vi saknar underlag

Komplettera senast idag.

Blanketter.

Det blir värre när du vet 

            Om din Rättighet.

        För nu är det försent.

Blanketter.

Preskriberat,     osignerat

Ingen att fråga. Ingen med svar.

Och de krafter jag samlat finns inte längre kvar .

 Blanketter.

Förstår att det är mycket nu

Men det är inte bara du

Ställ dig i kö

Och håll tyst

Är du här för att klaga

Letar du ett slut på din saga.

Varsågod o fyll i

Blanketter.

 

Jag fick avslag på ansökan om reseersättningen från Region Värmland eftersom de saknades något vårdbesöks kvitto som jag tydligen måste be om ifrån receptionen. Region Värmland! dom vet precis när jag varit på sjukhuset! Ja ja jag fattar GDPR och sekritesser men om jag tillåter! Jag är så trött. Allt blir så svårt. Digitalisering, inte en människa att fråga. Men ändå skickar vi papprena på post och nu har tiden gått ut redan, kan inte ansöka längre. Det känns som ett hån. Att jag änns försöker.

Vi skiter i det. Det är inte värt att få rätt. Vi klarar oss. Men jag tänker på alla som inte gör det. Hur kan det vara så svårt. Det kostar oss så mycket. Mer än pengar. Vi kompromissar mer och mer men får inget tillbaka. 

 Som egen företagare sliter vi hårt och skattar över hälften. Vi brukade alltid skattat gladeligen. Vi var ju tacksamma för den välfärd och sjukvård och utbildning som pengarna ska gå till... Men samtidigt har vi betalat vår egen förlossning, aldrig skickat våra ungar på förskolan, vabbat bara nån enstaka gång då vi hadde två magsjuka barn samtidigt som jag var gravid. Men hällst inte det är så mycket administrativt med allt det där.
 Skolplikten är något vi nu  bävar, vi strävar för att få tillit till skolan.  Och vi just gått igenom en traumatisk vårdskada.

Vi har flyttat nu. Till stan. Så fick det bli. Vi grubblar för mycket. Och nu är våra krafter slut. Våra drömmar har sinat. Snart försvinner väl vår hjärtas rop bland bruset och ruset från gatorna utanför. Strömmen är starkare i stan, det är tungt att ro motströms. Vi får väl kompromissa. Byta mål. Vi byter ut hela kärnan i allt vi lever för. Vi slutar leva och fokuserar på att överleva. För det verkar vara så alla andra gör numera. Överlever. Överlever småbarns åren...