Några ord till min mamma
Mamma kära mamma.
Det blir väl aldrig detsamma.
Minns du när vi bodde i Spånga sista året. Du och jag.
Bara
du och jag.
Jag minns är det. Jag minns våra mornar.
Vi satt mitt emot varann.
Branflakes,
Eyeliner,
Framför dig ligger din bibel
minnen väcks.
rutiner.
du verkar alltid så fexibel.
Eller var jag bara prioriterad.
jag så ung och självcentrerad.
Jag minns det. när vi fångade varandras tårar.
Så minns jag det. Så minns jag våra mornar.
Vi satt mitt emot varann.
du och jag.
Det var mysigt, lugnt och tyst
men plötsligt just som om tiden försvann.
varje morgon var det så.
med i bilen följer te-koppen i porslin.
du kunde inte bry dig mindre när du tankar på bensin.
Téet är alltid lagom varmt just som man ska gå.
och i en riktig tekopp bör den vara, det är visst bara så.
Jag var ljusare i håret då än jag är nu.
och du har blivit ljusare än vad du var då.
Nu när det blir kallt och frossan breder ut sig.
pölarna isnar, då tänker jag på dig.
Jag ser framför mig hur du lyser upp
din blick plötsligt fäster som genom en lupp
Envist ser det vackra mönstret
som frosten målat ut över fönstret.
Du tar en bild med din mobil.
kylans kraft är så stark och så subtil.
Men det är mörkret som gör det svårt.
och tär på psyket så hårt.
Du mamma har dina sätt
du låter inte deppen få grepp så lätt.
När är jag växte upp var du min färgterapi
och vist har jag väl ärvt din matchningsmani.
En grå dag fixas lätt med lila leggings är allt komplett.
Mamma kära mamma.
Det blir väl aldrig det samma.
Men alltid känns det speciellt när vi får sitta mitt emot varandra.
Det blir väl aldrig det samma.
Men du är för alltid min kära Mamma.
Kommentarer
Skicka en kommentar