Husbilsliv – del 2 – Allt löser sig!

Vi har hamnat i Danmark. Vi har inte riktigt någon plan för det är 5 dagar kvar tills vi ska träffa mina föräldrar på Legoland. Vi kom fram med färjan kl 1 i natt så vi står parkerade vid en liten grusväg och sover. Jag sover så oroligt. Jag känner medlidande med alla på flykt och inser privilegiet av att äga sitt eget. Jag funderar ut vad jag ska säga till fantombonden som i mina tankar och bankar på. Nästa morgon öser regnet ner och jag känner mig lite lugnare, för då ska nog inte bonden ute på åkern iallafall. 

ingen är vaken än utom jag och Oro. Vi ligger i sängen och googlar på campingplatser och räknar pengar i olika valutor. Dyslexi hänger på som alltid när det är dags att planera något och vi kommer inte fram till någonting alls. Allt blir bara trassel. Oro låtsas vara framförhållning bråkar med Dyslexi, men det hjälper ju inte. Det blir bara stress. Vart är Vishet undrar jag, hon är säkerligen på en trevlig morgonpromenad i avskildhet, men aldrig där hon behövs som mest. Nu vaknade ett barn och avbryter. Då rycker Disiplin in och tar fram pottan. En kissolycka i detta tillstånd hade kallat på Arg och det slutar sällan bra. Oro och Dyslexi får gå ut nu. För nu har Mammas ungar vaknat och då finns det inte plats för er. Ni får komma tillbaka en annan gång. När en efter en vaknar är det som om husbilens väggar tränger på från alla håll. Då kan man behöva sitt tunnelseende. Det blir en sorts meditation. Som kräver konsentration och tolerans på samma gång. mantrat är "bädda sängen, bädda sängen, bädda sängen". sen flyttar vi över alla barn i sängen och ger dom en bok. "SÅ!" nu kan vi andas ut och sen är det ett steg åt sidan för nästa sektion. Fixa iordning bordet och alla stolar och duka frukost...

Härligt med semester, man lever verkligen i nuet. 

Stackars Nuet. Nuet får aldrig vila.

Vi åker till första, bästa, största och dyraste campingen. Jag vill duscha. Vi köper två nätter på en gång. Då blir Framförhållning nöjd. Vi parkerar, och Jeremi tar barnen på upptäcksfärd runt Campingen medans jag går och duschar. Telefonen ringer. Det är någon som vill hyra vårt hus! Jag drar en lättnadens suck.

Plötsligt känns det som vi verkligen har semester på riktigt och inte längre som om vi är på flykt. Allt är som det ska och jag börjar bli kompis med husbilslivet. Det här är vårt hem nu tillsvidare. Och det nog ändå kunna bli bra!