Svinkoppor

Så mycket kropp. Sjukhus och sjukdom. 

Tvätta, sprita

Plostra, svida.

Det gör ont, jag gör det värre.

Måste stoppas men det blir sämre.

Först var det 7 år av överflöd. 7 feta kor stod och beta vid floden. Vi fick barn i plural och hade hus och trädgård. Allt var perfekt, det är så jag minns det nu.

Nu är det dags för de 7 magra korna. 7 år av svält och misär? Det känns lite så. För nu kommer allt det där som tidigare gick oss förbi. Sjukdommar, olyckor, hemlös, och slut på pengar. 

Jag försöker hålla huvudet kallt, har ingen mössa fast vinden viner. 

Vi har just kommit hem ifrån en begravning. Och vi har upptäckt ett utslag på vår dotter. Ett helt perfekt sår lika stort som en tiokrona. Jag tvättar rent och plåstrar om och märker nu att det vi trodde var ett skavsår blivit större festen hon inte haft skorna på under hela dagen. Först nu ser jag att skavsåret egentligen sitter lite märklig till. Det är nog inte från skorna ändå. Såren pussar varandra när hon böjer knäna. De har smittat. 

Vi hör av oss till Jeremis moster som är barnläkare. Nu blir hon vår husdoktor. Vi skickar bilder och hon säger att det är Bullös impetigo. Jag googlar. Det är svinkoppor. 

Jag får inte styr på det, blåsorna växer, och nu har hon fått en ny på läppen. 

Det är marknad på torget, jag klämmer mig fram för att ta mig till apoteket. "Du har en födelsedags rabatt" säger apotekarn så jag plockar på mig lite extra. 

Jag kommer tillbaka och vi ska plåstra om. 

vatten, såpa.

gnugga, gråta.

Det gör ont, jag gör det värre.

Klarar inte mycket längre.

Nästa morgon tar jag de sista plåstren och även tvättlapparna är slut. Efter frukost tar vi tempen. Och vi konstaterar, feber. Jag går ner till vårdcentralen och väntar. Får tid på jouren. Efter besöket åker jag och hämtar ut hennes medicin och köper mera plåster. Hoppas vi kan få ett stopp och att syskonen klarar sig... 

En känsla är inte hela sanningen. Men orden kan ge oron en väg ut. En vårdjournal är väldigt platt. Så här kommer en mamma med dimension. För när ett barn är sjukt eller får ett sår, behövs hjälp från någon annan. Och det kan svida och det kan vägras. Men många ihärdiga mammor är hjältar varje dag som väljer att stå på sig för både läkare och barnet själv. Därför väljer jag att dela med mig av mina tankar från livets alla "heter" rolig-, orolig-, tråkig-, trälig-. För såhär kan det kännas för en som pysslar om.